Klageri klagera

Varning: Här kommer ett mycket surt och tråkigt inlägg.

Har varit en turbulent tid från julafton fram till nu. På självaste julaftonskvällen började babyn i magen försöka ta sig ut. Det gick dock att stoppa och jag blev rekommenderad sängläge i ett par veckor för att hon skulle få tid att mogna lite. Nåväl, det blev en trist men lite skrajsig tid i inaktivitet, vilket ledde till rastlöshet och frustration. Sen var den faran typ över. Då fick vi veta att hon ligger knasigt till där inne och måste vändas. Vändningsförsöket var en vidrig upplevelse och jag mådde skit av att genomgå det. Det lyckades dessutom inte, utan ungen var envis och spjärnade emot trots jättestark doktor och tålig mamma. Därför är vi nu inbokade på kejsarsnitt den 26 januari. Detta är något jag är jätterädd inför och jag kan inte tänka på annat just nu.

I och med allt detta har jag inte ägnat mig alls åt skolan eller annat. De där hemliga virkprojekten blir det nog inget av, men det får jag acceptera. Draken får jag väl virka klart efter att ungen kommit, inte mer med det. Jag bestämde mig för att skita i att examinera en av kurserna jag läser. Klarar jag de andra två kurserna så får jag ändå min examen, vilket gjorde beslutet lite lättare. Idag, äntligen, sydde jag färdigt åkpåsen till barnvagnen och även en extra uppsättning sängkläder till spjälsängen . Känns skönt att ha dem färdiga ifall lillan ändå kommer tidigare än väntat. Just sängkläderna gjorde jag av bara farten när jag fick tyg över. Vi hade redan ett par uppsättningar eftersom käraste Gunilla gav oss sina barns sängkläder. Alltså, från när de var små, inte deras nuvarande :D Jag har även gjort klart sista examinationsuppgiften till en av kurserna, så nu känns det också bättre. Den är dock oerhört slarvigt utförd, men jag tänker som så att i värsta fall får jag väl göra nån komplettering i efterhand.

Nu har jag en sista fullpackad vecka framför mig. En rolig sak är dock examensmiddagen som går av stapeln på onsdag kväll. Jag har inte varit på en endaste tillställning under utbildningens 3,5 år, så denna sittning ser jag verkligen fram emot :) Har till och med en klänning som jag ser snygg ut i, trots bautamagen :D Bäst av allt var att jag köpte den för 150 kr på rea, vilket gör att det inte är hela världen att jag inte kommer att använda den igen efter denna fest (om jag inte lägger mig till med en jättemage trots avslutad graviditet förstås... hehe).

Slutligen är det Den Stora Dagen = examensdagen på fredag! En sista surighetsklagan nu: är lite trist att inte kunna fira. Vi har inga pengar överhuvudtaget just nu. Vi har så vi kan handla billig mat för en vecka, that´s it. Men jag ska åtminstone mysa järnet med min älskling på kvällen. Och det är faktiskt det bästa som finns :) Men först ska jag vara duktig en sista gång för veckan och gå ner på stan direkt efter examensceremonin, till Försäkringskassan och snacka föräldrapenning samt till Arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetssökande (för att ha rätt till föräldrapenning, trots att jag ju inte kommer att jobba nåt mellan exemen och förlossningen). Sen får det fan i mig vara nog för ett tag :D Jag vill vila och längta efter baby. Punkt slut.

Skoltrött

Är äckligt omotiverad till allt som har med skolan att göra just nu. Vill bara tänka på och planerea inför babyn. Är ju så nära examen nu också, vilket gör att det känns extra segt. Som när man är riktigt kissnödig; ju närmare toan man kommer desto mer kissis känner man sig :P

Virkning ju däremot alltid roligt :D Har några projekt på gång just nu. Lite babykläder, som det går sakta men säkert framåt med. Sedan tre hemliga projekt :) Babydraken står ännu på vänt, men har inte haft råd med nytt garn. Dock hoppas jag att den hinner bli färdig innan slutet av januari, innan babyn kommer.

Nä, hur jävligt det än känns så ska jag väl fortsätta med examinationsuppgifterna nu. Fast först ska jag steka lite plättar så min älskling vaknar till. Han fyller 27 år idag och kommer inte att få några presenter av mig tyvärr (det där med skitekonomi igen...), men en plätt eller två känns ju som nåt i alla fall :)

Halsduk istället för monstersjal

Efter att jag hade gjort klart socionomen igår kväll (bild kommer när käraste Gunilla fått den), så hade jag energi kvar och ville göra något mer. Då bestämde jag mig för att faktiskt ta tag i den där sjalen som bara legat och väntat sen i somras. Det är bara att inse, jag kommer aldrig att göra klart den om jag siktar på mitt ursprungsmål. Så jag tyckte att den kunde få vara ganska fin som bara halsduk istället :) Nu syns det dåligt på bilden, men det jag då bara behövde göra var att virka dit en liten spets runt kanterna så var den klar för användning.

Färgerna är svart och ljunglila, vilka jag gillar :) Jag tror att jag, hör och häpna, kanske till och med kommer att ha på mig halsduken nån gång :D

Nu ska jag plugga på under resten av dagen varvat med tvättstugenöjen.

Aningens uppdatering :)

Hösten är fin! Jag har försökt promenera i skogen så mycket som möjligt. Ibland med sällskap ibland ensam. Båda varianterna har sina fördelar. Jag gillar att få gå och tänka i fred. Jag tänker mycket på den kommande babyn. Det är rätt häftigt hur hon blir starkare och starkare i sina sparkar och andra rörelser. Sjukt att man har en levande varelse inuti sig! :D Jag har börjat känna mig gladare på sista tiden, vilket är skönt. Jag började bli riktigt less på nedstämdheten. Ett genombrott var att gå med mina vänner Gunilla och Faten och handla babykläder. Innan dess har jag mest sett alla begränsningar med att få barn. Allt vi inte kommer att kunna ge henne pga usel ekonomi och så. Men babykläderdagen piggade upp mig rejält. Det finns ju faktiskt grejer som jag och min sambo har råd med. Fina saker till och med. Tur att man bor på ett ställe som har H&M, Lindex och KappAhl, med sina lägre priser :) Faten och Gunilla var så himla underbara och köpte jättefina kläder åt babyn i present! Älskade vänner! Själv köpte jag också ett plagg till babyn, det första jag införskaffat; en dinosauriedräkt :)

Lite bilder nedan från höstprom, hund och katt :)

Alma-sällskap i skogen

Liten Alma vid stor sten :)

Ville prova dinosauriedräkten på Emil, men det gick inte så bra... :)

Så, det mesta känns fint just nu och jag njuter av den känslan. Idag blir en pluggdag, vilket också känns ok (bevis på mitt goda humör!). Hej så länge! :)

'

Bullen gräddas som den ska :)

Inte orkat blogga under sommaren. Ska väl förhoppningsvis bli bättre med den saken nu när skolan (YAY!!!) har börjat igen. Jag älskar att vara tillbaka i skolan! :)

Jag har ju en bulle i ugnen och i torsdags var vi på ultraljud. Vilken fantastisk upplevelse! Det verkar mest troligt vara en liten flicka därinne, som är beräknad till 4:e februari. Vi blev alltså tillbakaflyttade 6 dagar. Hon är dock så klart välkommen när helst hon önskar, bara hon överlever, så att säga :) Jag och min sambo har lite olika sätt att uttrycka oss vad gäller våra förhoppningar om vårt barns ankomst. Han säger "bara hon är frisk" medan jag säger "bara hon lever". Jag har alltid vetat att jag inte skulle klara av att avbryta en graviditet om det visade sig att något var "fel" med fostret. Om det ändå var livsdugligt vill säga. Jag vet att min sambo naturligtvis inte heller skulle älska barnet mindre om hon hade några "defekter", men det är nog åtminstone viktigare för honom än för mig att barnet är friskt.

Ultraljudsundersökningen var brutal. Barnmorskan puttade som fan i magen så att det efteråt kändes som att jag blivit misshandlad :D Men vår lilla baby vill inte gärna visa ansiktet utan höll hela tiden händerna för. Det blev dock ett foto där barnmorskan lyckades putta bort ena armen så att man ser lite grann i alla fall :)

Baby Zelda 17 veckor + 5 dagar

I övrigt så är vi äntligen inflyttade i nya lägenheten. Det var en jobbig flytt, speciellt eftersom jag har foglossning och riktigt ont hela tiden. Dock kunde jag ju ändå inte låta bli att göra min del av bärandet och så. Jag avskyr att känna mig klen och oduglig :( Straffet kom naturligtvis efteråt med jävliga smärtor. Men nu ska jag sköta mig så att det inte blir värre i alla fall :)

Emil och Iris kontrollerade noga packningen i gamla lägenheten :)

Det känns otroligt skönt att äntligen bo i en normalstor lägenhet. Det kommer att blir jättefint här när vi väl packat upp och fått bort alla kartonger och skit. Jag har till och med en egen hörna i sovrummet, med ett skrivbord där jag kan sitta och plugga (och blogga...). Dessutom till en underbar utsikt över skogen utanför. Bara nyss satt jag och tittade på vad jag trodde var två jättestora stenar i skogsbrynet. Jävlar i mig vad förvånad jag blev när de skuttade iväg. Det var två harar. Jag visste att harar kan vara väldigt stora, men de här var något i särklass. Det var synd att inte Emil och Iris satt i fönstret och kollade. Deras reaktion på monsterhararna hade varit väl värd att se :D

Negativt och positivt just nu + lite virkning

Negativt:

• Kommunens och Landstingets idé om vad som är rimliga löner för vård- och omsorgspersonal är löjlig. Jag föraktar deras respektlösa handlande gentemot sina anställda och nyrekryterade. Jepps, jag är inne i en otrevlig löneförhandling just nu. Jag tänker inte gå med på vilket jävla skambud som helst. Det handlar ju även om solidaritet; om inte vi som är verksamma inom vård- omsorgs- och socialt arbete börjar ställa de krav som är rimlliga med tanke på vår kompetens och den samhällsnytta vi utför, så kommer tyvärr djävulens vänner (arbetsgivarna) att fortsätta hålla nere lönerna och hålla uppe orimliga arbetstider och -belastning.
  
  
• Skolan är skittråkig just nu och min hjärna håller på att skrumpna ihop av brist på stimulans.
  
  
• Dockskåpsrenoveringen måste vänta ett tag. Även om det mesta material jag behöver är billigt, så är det ändå inte gratis *sur över detta faktum*

Husockupanten Emil har dock inget att göra med att jag måste skjuta upp renoveringen :)

Positivt:

• Vi har börjat få erbjudanden om lägenhet. Detta är roligt eftersom så inte var fallet alls tills för några veckor sedan, trots min långa kötid. Hopp om större vistelseutrymme alltså :)
  
  
• Skolan är slut för terminen på en liten strax :) Och jag och Gunilla smider framtidsplaner som gör att även de av mina hjärnceller som skrumpnade bort för gott under gångna kurs, darrar till av förväntan och illistighet, var helst de nu ligger begravda :)
  
  
• Jag är vansinnigt nöjd med mitt privatliv! Min fästman plus mina fantastiska sötungar Iris och Emil är lika med och inget mindre än ren kärlek och lycka samlat under ett och samma tak :) Mina vänner är också något att höja till skyarna och upp i yttre rymden. Det är första gången i mitt liv då jag bara umgås med och omger mig med folk jag faktiskt vill ha i mitt liv, som jag respekterar och uppskattar. Tragiskt, jag vet, men jag är en natural born soptunna, som alltid dragit till mig idioter som sen iglar sig fast vid mig och som jag är för snäll för att bryta kontakten med eller ens sätta minsta lilla gräns för. Jag hoppas i och med hur det ser ut på vänskapsfronten i dagsläget, att denna dumma soptunnevana är bruten och att jag även i fortsättningen kommer att kunna behålla de människor jag vill behålla i mitt liv och inte slösa tid på idioterna.

Iris ser heeelt oskyldig ut till att ha dragit ut två garnystan och snärjt in hela sig i dem...

Lite virkning nu

Till morsdag virkade jag en sjal som blev uppskattad Jag använde till viss del ett recept jag hittade hos crochetkitten. Dock räckte inte garnet till att göra den fina kanten som originalet har. Min sambo sa att sjalen jag virkade såg ut som en stor trosa... Snällt, eller hur? :D Bilder av morsdagssjalen nedan:

Sedan hittade jag en oemotståndligt jättesöt blomma hos Skapa och Inreda som jag virkade ikväll när jag egentligen hade tänkt gå och lägga mig. Jag ska använda den som jackbrosch.

Naturligtvis är livet i allmänhet bra, men jag känner mig trött, tjock, omotiverad till det mesta och lite orolig för ekonomin just nu bara. Dock vet jag ju både av känsla och av erfarenhet att allt ordnar upp sig. Jag brukar ha riktigt bra flyt med det mesta :)

Bräntberget - igen

Det blev en vända till Bräntberget även i helgen. Denna gång tillsammans med min älskade man. Vädret var underbart och jag blev pigg och glad. Tilläggas kan att dagen började skitdåligt. I torsdags bröt en trevlig liten magkatarr ut, som jävlades med mig under de följande dagarna. På lördagsmorgonen (dagen ifråga) vaknade jag av att ha legat på min arm under natten så att min högra hand helt hade slutat fungera vilket höll i sig ända till idag. Jag hade dessutom värsta pms:en och grät och surade om vart annat. Sedan så blev jag jättebesviken eftersom jag hade längtat efter en dag ensam hemma när min älskling skulle iväg och spela rollspel, vilket han gör varje lördag. Denna lördag blev det dock inställt och mina ensamhetsplaner gick om intet. Det handlar så klart inte om att jag inte vill vara tillsammans med min fina älskling, men det är jätteviktigt för mig med ensamtid och eftersom vi bor i en pytteliten etta blir det än mer viktigt.

Allt dåligt vände dock till något fantastiskt. Det var hur mysigt som helst att gå på miniutflykt till Bräntberget, där vi fick oss lite sol och friskluft. Jag var en helt annan gladare Angela när vi kom hem igen.

Tyvärr har jag lite ångest över att ligga efter med pluggandet nu. Men samtidigt så kändes allt mycket bättre efter att jag pratat med käraste Gunilla i fredags, och vi kom fram till att vi ligger bra till tidsmässigt. Dagen idag kommer att ägnas helt åt finslipningen av opponeringsarbetet. Och tvätt... Men jag känner mig fortfarande glad efter gårdagen :)

Våra skuggor på Bräntberget :)

Söta vårtecken

Ser ju mysigt ut i denna säng, men ondskan lurar, vilket jag blev varse när jag vaknade med "förlamad" högerhand på lördagens morgon...

Grillning och solning på Bräntberget

Jobbade i helgen. Det var rätt ok eftersom det var underbart väder ute. Det mesta känns lättare då har jag märkt :) Det blev till att grilla på Bräntberget en av dagarna. Jag imponerade på mig själv genom att lyckas göra upp en riktigt fin brasa. Det är minst tio år sedan jag försökte tända eld på nåt, så det fanns anledning att betvivla min förmåga.

En i personalen som gillar mitt långa hår tog sig friheten att göra en fiskbensfläta på mig.

Även om den blev snygg tekniskt sett, tycker jag ändå att den påminner lite väl mycket om en stor fet orm :D

Inspirerad av tidigare nämnda grillning snodde jag med mig vännen Saras hund Alma på utflykt på måndagen. Vi satte oss vid en av grillplatserna på Bräntberget och solade.

Det var hur mysigt som helst och trots det fina vädret var det bara en familj till på hela berget, så jag och Alma kunde bre ut oss ordentligt.

Sitter i skolan nu, varför detta blogginlägg är en fuling. Men blev helt slut i skallen av att granska den uppsats jag och Gunilla ska opponera på. Uppsatsen är jättebra skriven och jätteintressant ämne, men det är alltid krävande att granska och dona så koncentrerat under en dag.

Men nu vill nog söting-Gunilla ändå att jag ska återgå till arbetet tror jag. Eller hon borde vilja det i alla fall :D

Påsken med presentutdelning

Påsken spenderade jag i Haninge där mina föräldrar samt en av mina bästa vänner bor. Min vän har precis blivit mor till en underbar liten flicka som fick det vackra namnet Lily. Till Lily hade jag virkat en katt vars recept jag fann på crochetkitten.com.

Som jag tidigare skrivit virkade jag en specialpresent till min mor när hon fyllde år i mars. Presenten fick hon i efterskott under mitt besök i Haninge. Jag virkade mig och mina två syskon efter ett fint recept från Mia Bengtssons bok Virka Amigurimi.



Detta ska föreställa mig :)




Här sitter Iris barnvakt till mina två småsyskon :)

Baksidan av oss tre syskon :)


Strax efter att jag fått boken Virka Amigurumi i julklapp (julen 09), virkade jag en version av receptet som påminner en hel del mer om Mias originalmunk.

Munken gav jag i avskedspresent till min kuratorhandledare på praktiken. Han verkade rätt så glad, men säker kan man ju aldrig vara.

Jag upptäckte förresten en lustig sak när jag städade hemma hos mina föräldrar under påskhelgen:

Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var när jag stickade denna, men det kan vara omkring år 1990. Det roliga i hela situationen är att jag med bestämdhet påstått att jag aldrig tidigare gjort amigurumi av något slag, men detta ser ju onekligen ut som en variant :)

På vägen hem med fucking buss mellan Stockholm och Umeå, var jag riktigt, riktigt åksjuk. Jag hade tänkt att jag skulle virka på en sjal jag börjat lite smått med, men virkningen fick ligga ifred på brickbordet medan mitt fokus låg på att knapra åksjukemedicin i nio timmar. Sjalen kommer dock säkerligen att bli fin när den är färdig :) Den består av sammanlänkande blommor. Receptet finns hos Drops Design. Några av blommorna är redan färdiga, så nu är det bara typ tusen kvar :D


En av blommorna.
Åksjukemedicinen bredvid var dock mer intressant under den hemska resan :)

När jag kom tillbaka till Umeå var det underbart att dagen efter få åka hem till min fina, finfina vän Gunilla, som bor i Nordmaling. Tanken var att vi skulle arbeta med c-uppsatsen i en annan miljö än skolan. Som bonus bjöd Gunilla på supergod mat :P Den var dessutom helt i enlighet med LCHF-konceptet, vilket jag i det längsta föredrar att följa. Huvudrätten var en fantastiskt smarrig saffranssoppa (jepps, det finns vegetarisk LCHF-mat) som Gunilla serverade tillsammans med ett nybakt valnötsbröd (jepps, det finns LCHF-bröd). Efterrätten (jepps, det finns LCHF-efterrätter) var sjukt god. Typ himmelsk. Det var en chokladmousse med hackade nötter i. Jag sa faktiskt de tre små orden till Gunilla den dagen: JAG ÄLSKAR DIG!!!! :D

På tal om c-uppsatsen är vi mer eller mindre klara med den nu. Det känns både roligt och vemodigt. Vi har arbetat så länge med den och dessutom haft så väldigt roligt under tiden, att jag kommer att sakna det i och med kursavslut. Men än är det några dagar kvar innan vi kan gå upp och försvara vår uppsats. Imorgon är det formaliakorr som gäller. Dejten blir på ett fik i stan, eftersom vi gillar att byta miljö och, hrm, gillar att fika :P

Nu ska jag gå hem till min älskade karl och mina underbara kissemissar.

Att uppfylla sin älskades önskningar

Min älskade man gnällde över vilka trista saker man brukar få i påskäggen. Jag frågade då vad han skulle vilja ha. Han svarade: "En bajskorv". Ja, vem är jag att neka min älskade det han helst vill ha? Men eftersom jag tycker att det är roligt att virka mina presenter så blev resultatet rätt rumsrent:

Älsklingen blev jätteglad och hängde bajskorven i byxhällorna så att han kunde ha den med sig ute i offentligheten. Det känns fint att ens alster kommer till allmänhetens beskådan...

Jag har en annan grej på gång till min fina underbara bästa älskade. Men det är nåt som bara några få känner till än så länge. Uppdatering kommer om kanske en månad ungefär :)

Vacker och symbolisk bild för min plan ;)
Bilden är tagen på Mariehemsängarna på vägen till jobbet.

En sista bild måste jag också lägga upp, eftersom mina katter är det finaste jag har i denna världen:

Söta surisar som gosar :)

Nu ska jag fortsätta med c-uppsatsen. Det fortsätter att flyta på hur bra som helst för mig och Gunilla. Vi känner oss så jädrans nöjda med det vi gör. Och varje arbetsdag är en rolig dag. Inte alltid man kan säga det annars :)

Äsch, måste ju ta mig till biblioteket också kom jag just på. Men det är fantastiskt fint väder ute, så det blir nog bara bra med det.

Hjärnsläpp, men är ju van :)

Häromdagen fick jag totalt hjärnsläpp när jag virkade ett pannband till min lillasyster Cat. Jag kunde för mitt liv inte förstå varför det gick så långsamt och segt och varför det gick åt så mkt garn, till vanliga enkla fasta maskor. Dagen efter insåg jag att jag inte alls hade virkat vanliga enkla fasta maskor, utan uppfunnit maskor som inte ens finns (inte vad jag känner till iaf). Bästa beskrivningen är att det var en blandning mellan halvstolpar, popcornmaskor och smygmaskor. Jag hade lyckats krångla till varje maska så att det gick tre gånger så mkt garn som det skulle ha gjort om jag hade gjort rätt. Nåväl, pannbandet skulle blivit fult ändå, så det gjorde inte så överdrivet mycket :) Trist att jag slösade bort så mkt garn bara...

Nu har min älskling bott i min minietta i ca åtta dagar. Det är trångt som fan, men jag tror ändå att vi kommer att fortsätta gilla varandra :) Dessutom var vi och köpte hörlurar igår, så att han kan hålla på med sitt vid sin dator och jag med mitt vid min, utan att störa varandra.

Idag är det dags för c-uppsatsundersökningens första intervju. Det känns som att det är perfekt läge för det. Jag och Gunilla har jobbat på ordentligt senaste tiden, med teori och och bakgrund osv, så nu vill vi gå vidare i processen :)

Fint väder i Umeå idag, så prommen ner till Stadshuset i stan om ett tag kommer nog att vara riktigt skön :)

Första frihandsvirkningen :)

Nu har jag gjort min första frihandsvirkade amigurumi. Det blev en Hello Kitty till min vän Sara, som varit ett Hello Kitty-fan sedan urminnes tider. Kittyn blev väldans sned och vind eftersom jag inte skrev upp hur jag skulle göra innan, utan bara körde på allt eftersom, men jag tycker ändå att hon ser ut som det hon ska se ut som :) Jag har Mia Bengtssons bok "Virka Amigurumi" att tacka för allt. Jag kunde inte virka alls innan jag fick boken i julklapp av min faster, och Mias bok lär en att göra väldigt användbara grunddelar som man snabbt lär sig utantill. Jag läste i hennes blogg att det kanske skulle följa med en liten mönsterskaparskola i hennes nästa bok. Det vore hur kul som helst. Då kanske jag fattar hur man egentligen ska gå till väga :D

Emil myser med Kittyn.

Jag fäste en karbinhake i Kittyn så att Sara kan hänga den på väskan eller nåt. Om hon nu vill visa upp den offentligt vill säga... :D

Jag lade Hello Kitty i Saras brevlåda och sms:ade att Sara skulle kolla lådan i morgon. Så jag hoppas att Kittyn blir funnen där imorgon bitti innan brevbäraren kommer. Annars kanske hon bli mosad av en massa räkningar och sånt...

Nä, nu har jag suttit uppe för länge. Ska kasta iväg ett godnattsms till älsklingen och sen krascha i sängen :) Nya c-uppsatstag imorgon!

Att inse sina begränsningar - med positivt resultat

Jag skaffade gulligt myspysgarn som jag hade tänkt virka en nalle av, till en baby som just kom till världen. Jag hade missbedömt min egen förmåga dock. Garnet lämpade sig inte ett dugg för mina amigurumikunskaper. Jag såg inte maskorna och trasslade in mig i de maskor jag ändå lyckades pricka rätt i. Jaha, då tänkte jag att ett pannband kan ju vara bra att ha. Nopes, det lyckades jag inte heller med. Men en väpnarluva till mamma hade väl varit en bra grej att virka? Hah! Än en gång gick jag bet. Inte ens den enkla och lösa formen fick jag till. Jag har insett mig besegrad och ska använda garnet till dekor istället. En söt boa och/eller klänningskant till nån amigurumi kanske :)

.

Min syster ville att jag skulle göra ögon på sköldpaddan hon fick för ganska länge sedan. Självklart, sa jag! Receptet på sköldpaddan fann jag som tidigare nämnts i Mia Bengtssons bok "Virka Amigurumi". Och NEJ! Jag ska hädanefter inte rätta till när jag säger eller skriver "recept" istället för mönster eller beskrivning. Jag har faktiskt sett att etablerade virkare också använder det uttrycket :D Kika in hos MiMejd så får ni se :)

Iris undersöker kvaliteten på pärlögonen.

Sköldpaddan med sina färdiga ögon.

Måste bara lägga upp en bild till:

Min vän Sara satt och pluggade hemma hos mig igår kväll. Som synes ser Emil till att en ergonomisk arbetsställning inte är ens i närheten möjlig :D Men vad gör det? Klart man hellre tar kärlek än en frisk rygg ;)

Nu ska jag ta en promenad till Coop. 1 och en halv timma fram och tillbaka. Det behövs för att jag ska orka återgå till granskningen och gallringen av vetenskapliga artiklar och avhandlingar som vi jobbar med till vår c-uppsats. Fast nu låter det som att jag klagar. Jag tycker faktiskt att det är jätteroligt i skolan just nu. Uppsatsarbetet flyter på helt sjukt bra. Men så är ju jag och Gunilla det sjukt bästa teamet också ;P

Ut i snöovädret nu!

All you need is love :)

Vilken underbar helg det har varit! Jag hade turen att kunna umgås ända från fredag tills idag med min älskling. Jag blir bara mer och mer kär i honom hela tiden. Det ska bli hur mysigt som helst att flytta ihop om några veckor. Jag ser fram emot ett riktigt vardagsliv tillsammans, inte bara intensivdejter under helgerna.

Ibland tror jag knappt det är sant, sån tur jag haft som har ett förhållande med just min älskling. Vi hade känt varandra i några år, innan vi blev tillsammans, och jag har alltid varit intresserad och attraherad av honom. Men det är svårt som fan att våga göra något åt saken när det handlar om en person man verkligen respekterar. Det låter sjukt, jag vet, men jag har annars haft en ovana att inleda förhållanden med män som jag egentligen inte vill ha. Det är väl nåt sånt där dumt, psykologiskt skit, om att jag inte trott jag förtjänat bättre, eller nåt. Hur som helst så är jag nu tacksam och lycklig över att få vara tillsammans med mitt livs kärlek. Det är inte alls svårt för mig att föreställa sig oss bli gamla tillsammans. Det känns som ett bra tecken, om jag nu skulle behöva ett sådant :) Att jag överhuvudtaget inte fått panik och dragit efter så här lång tid, är något mycket ovanligt. Att jag ska flytta ihop med någon är något jag aldrig hade trott att jag skulle vilja eller klara av. Men här är jag nu, idag, villig att dela hela mitt liv, inklusive tillhörande förväntningar och drömmar, med den bästa mannen jag någonsin haft turen att träffa.

Nog med kärleksförklaringar nu, jag börjar känna mig lite sockerchockig :D Det kan i och för sig bero på att min söta vän Sara bakade muffins åt mig tidigare ikväll. Jag åt upp nästan hela laddningen. Hon är fin hon, den där Sara :D

Nu ska jag ta och varva ner lite efter dagen som gått. Imorgon börjar C-uppsatskursen. Jag ser jättemycket fram emot att få börja arbeta med den. Jag har haft turen att få en helt fantastisk uppsatspartner, min vän Gunilla. Det kan inte bli annat än succé när vi två jobbar ihop :) Dessutom är hon den smartaste och flitigaste av mina kurskamrater, plus att hon är otroligt organiserad av sig. Jag hoppas på att bli lite smittad av hennes goda egenskaper under den här kursen :)

Nu ska jag lyssna på lite avslappningsmusik med naturljud. Skönt för att komma ner i varv och i balans. Sedan blir det nog ett och annat varv virkning :D

Livet - ett privilegium

När jag vaknade i morse var det som att jag inte vaknat alls. Tröttheten drog mig bakåt, neråt, bort. Eftersom jag ska skriva klart en hemtenta idag kändes detta mindre roligt. För att försöka råda bot på tillståndet gick jag ut på en morgonpromenad i skogen ovanför området där jag bor. Jag tänkte att lite friskluft och dagsljus kanske kunde vara en bra idé. Och visst var det det! Jag kände redan efter några minuter hur sömnighetsdimmorna i huvudet lättade och hur ny livslust strömmade genom kropp och själ. Först promenerade jag rätt snabbt, men efter ett tag kände jag att den vackra naturen och jag själv förtjänade lite eftertänksamhet.

Världen är allt bra vacker! Visst suger livet ibland, men det är mänskligheten som är ful, jorden däremot är underbar på alla sätt. Ett bra ställe att bo på helt enkelt. Kanske det bästa. Tänk bara på hur fantastiskt det är med liv överhuvudtaget. Både vad gäller biologiska, evolutionära och psykologiska aspekter. Så skört och samtidigt så starkt. Det är i sanning ett privilegium att få leva!

Vid några tillfällen under min skogsrunda stannade jag till för att titta rakt upp, bortom trädkronorna, på himlen. Man får lite perspektiv vad gäller sin egen roll här på jorden.

Jag gick hem full av livslust och energi. Ödmjuk inför livet och jorden och naturen. Att skriva klart hemtentan kändes plötsligt nu som en bagatell. På ett bra sätt :)

Jobbsöndag men nöjd ändå

Jobbade idag för första gången sedan i somras. Eftersom jag haft praktik under hela hösten har jag inte haft möjlighet att ta på mig några vik. Det har känts i kassan. Nu känner jag mig lite lugnare när jag vet att det är kosing på ingång :) Det gick dessutom så himla bra att jobba. Allt flöt på och jag var inte sur en enda gång för att jag jobbade ett tio-timmarspass. Dessutom började dagen finfint med underbart väder. Vädret är ganska avgörande för hur mina arbetsdagar blir, eftersom jag har en timmas promenad enkel väg. Det är stor skillnad på att börja arbetsdagen med sol och behaglig temperatur mot för att komma till jobbet i sista minuten efter att ha kämpat på i iskallt motvinds-spöregn :D



Arbetsdagen slutade bra också. Min lillasyster Cat kom och hämtade mig med bil, så jag slapp gå hem i mörkret. Det ligger läskiga områden mellan jobbet och mitt hem, så jag är alltid tacksam om jag slipper promenera igenom dem kl halv elva på kvällen. Innan vi åkte hem så stannade vi till på Statoil där vi handlade glass. Eller, Cat handlade, jag åt :P

Min älskling fick sin virkade grej igår. Jag gjorde en varg som håller i ett hjärta. Vargen gjorde jag efter beskrivning från The Crafty Cattery (finns en jättebra svensk översättning som Cissi på Amigurumi på svenska gjort). Hjärtat som vargen håller i gjorde jag efter en beskrivning från stjernfalls blogg. Min älskling blev jätteglad. Iris godkände det hela också. Jag kom på henne med att mycket omtänksamt tvätta vargen på huvudet :) Nu luktar den ju ganska mycket kattspott, men det gör så klart inget. Kärlek luktar illa ibland :)

Jag har virkat några presenter till. Bland annat en nyckelpiga till min faster och en gris till hennes man. Han är född i grisens år enligt kinesiskt horoskop, så det ligger ingen elak undermening i valet av figur :D Valet av nyckelpigan grundade sig i att min fasters smeknamn är just nyckelpigan. Hon har nämligen på sitt jobb hand om alla kommunens nycklar. Grisen virkade jag efter beskrivning från Redheart.com, designad av Michele Wilcox. Nyckelpigans mönster hittade jag hos Tilda&Filur. Till min bror på hans födelsedag virkade jag en katt som skulle symbolisera en älskad Doris som dog hastigt och oväntat i alldeles för unga år. Mönstret jag använde finns i Mias bok "Virka Amigurumi".

Nu är det dags för sängen strax. Även morgondagen kommer att bli bra, det vet jag. Den börjar med så kallad "morgonbön". Det är ett uttryck som min fina vän G har infört i mitt liv. I vårt (G, jag och en till söting som heter F) sammanhang innebär det att vi innan vi tar itu med våra grupparbetsuppgifter i skolan, så sitter vi på neutral plats, typ ett fik, och bara bubblar av oss om allt och inget. På det viset blir vi mer effektiva när vi sedan väl sätter igång med arbetet.

Natti natt för nu!