Att inse sina begränsningar - med positivt resultat

Jag skaffade gulligt myspysgarn som jag hade tänkt virka en nalle av, till en baby som just kom till världen. Jag hade missbedömt min egen förmåga dock. Garnet lämpade sig inte ett dugg för mina amigurumikunskaper. Jag såg inte maskorna och trasslade in mig i de maskor jag ändå lyckades pricka rätt i. Jaha, då tänkte jag att ett pannband kan ju vara bra att ha. Nopes, det lyckades jag inte heller med. Men en väpnarluva till mamma hade väl varit en bra grej att virka? Hah! Än en gång gick jag bet. Inte ens den enkla och lösa formen fick jag till. Jag har insett mig besegrad och ska använda garnet till dekor istället. En söt boa och/eller klänningskant till nån amigurumi kanske :)

.

Min syster ville att jag skulle göra ögon på sköldpaddan hon fick för ganska länge sedan. Självklart, sa jag! Receptet på sköldpaddan fann jag som tidigare nämnts i Mia Bengtssons bok "Virka Amigurumi". Och NEJ! Jag ska hädanefter inte rätta till när jag säger eller skriver "recept" istället för mönster eller beskrivning. Jag har faktiskt sett att etablerade virkare också använder det uttrycket :D Kika in hos MiMejd så får ni se :)

Iris undersöker kvaliteten på pärlögonen.

Sköldpaddan med sina färdiga ögon.

Måste bara lägga upp en bild till:

Min vän Sara satt och pluggade hemma hos mig igår kväll. Som synes ser Emil till att en ergonomisk arbetsställning inte är ens i närheten möjlig :D Men vad gör det? Klart man hellre tar kärlek än en frisk rygg ;)

Nu ska jag ta en promenad till Coop. 1 och en halv timma fram och tillbaka. Det behövs för att jag ska orka återgå till granskningen och gallringen av vetenskapliga artiklar och avhandlingar som vi jobbar med till vår c-uppsats. Fast nu låter det som att jag klagar. Jag tycker faktiskt att det är jätteroligt i skolan just nu. Uppsatsarbetet flyter på helt sjukt bra. Men så är ju jag och Gunilla det sjukt bästa teamet också ;P

Ut i snöovädret nu!