Vårvinterkänsla

Det känns som vårvinter ute! Och det gillar jag :)

Håller just nu på att virka ett par baby Converse. Receptet har jag hittat hos Pysselkiisen. En sko är klar och jag tycker att jag fått till den rätt ok. Bild kommer när de är helt klara.

Det var allt för nu. Är sugen på att fortsätta virka :)

Aningens uppdatering :)

Hösten är fin! Jag har försökt promenera i skogen så mycket som möjligt. Ibland med sällskap ibland ensam. Båda varianterna har sina fördelar. Jag gillar att få gå och tänka i fred. Jag tänker mycket på den kommande babyn. Det är rätt häftigt hur hon blir starkare och starkare i sina sparkar och andra rörelser. Sjukt att man har en levande varelse inuti sig! :D Jag har börjat känna mig gladare på sista tiden, vilket är skönt. Jag började bli riktigt less på nedstämdheten. Ett genombrott var att gå med mina vänner Gunilla och Faten och handla babykläder. Innan dess har jag mest sett alla begränsningar med att få barn. Allt vi inte kommer att kunna ge henne pga usel ekonomi och så. Men babykläderdagen piggade upp mig rejält. Det finns ju faktiskt grejer som jag och min sambo har råd med. Fina saker till och med. Tur att man bor på ett ställe som har H&M, Lindex och KappAhl, med sina lägre priser :) Faten och Gunilla var så himla underbara och köpte jättefina kläder åt babyn i present! Älskade vänner! Själv köpte jag också ett plagg till babyn, det första jag införskaffat; en dinosauriedräkt :)

Lite bilder nedan från höstprom, hund och katt :)

Alma-sällskap i skogen

Liten Alma vid stor sten :)

Ville prova dinosauriedräkten på Emil, men det gick inte så bra... :)

Så, det mesta känns fint just nu och jag njuter av den känslan. Idag blir en pluggdag, vilket också känns ok (bevis på mitt goda humör!). Hej så länge! :)

'

Bullen gräddas som den ska :)

Inte orkat blogga under sommaren. Ska väl förhoppningsvis bli bättre med den saken nu när skolan (YAY!!!) har börjat igen. Jag älskar att vara tillbaka i skolan! :)

Jag har ju en bulle i ugnen och i torsdags var vi på ultraljud. Vilken fantastisk upplevelse! Det verkar mest troligt vara en liten flicka därinne, som är beräknad till 4:e februari. Vi blev alltså tillbakaflyttade 6 dagar. Hon är dock så klart välkommen när helst hon önskar, bara hon överlever, så att säga :) Jag och min sambo har lite olika sätt att uttrycka oss vad gäller våra förhoppningar om vårt barns ankomst. Han säger "bara hon är frisk" medan jag säger "bara hon lever". Jag har alltid vetat att jag inte skulle klara av att avbryta en graviditet om det visade sig att något var "fel" med fostret. Om det ändå var livsdugligt vill säga. Jag vet att min sambo naturligtvis inte heller skulle älska barnet mindre om hon hade några "defekter", men det är nog åtminstone viktigare för honom än för mig att barnet är friskt.

Ultraljudsundersökningen var brutal. Barnmorskan puttade som fan i magen så att det efteråt kändes som att jag blivit misshandlad :D Men vår lilla baby vill inte gärna visa ansiktet utan höll hela tiden händerna för. Det blev dock ett foto där barnmorskan lyckades putta bort ena armen så att man ser lite grann i alla fall :)

Baby Zelda 17 veckor + 5 dagar

I övrigt så är vi äntligen inflyttade i nya lägenheten. Det var en jobbig flytt, speciellt eftersom jag har foglossning och riktigt ont hela tiden. Dock kunde jag ju ändå inte låta bli att göra min del av bärandet och så. Jag avskyr att känna mig klen och oduglig :( Straffet kom naturligtvis efteråt med jävliga smärtor. Men nu ska jag sköta mig så att det inte blir värre i alla fall :)

Emil och Iris kontrollerade noga packningen i gamla lägenheten :)

Det känns otroligt skönt att äntligen bo i en normalstor lägenhet. Det kommer att blir jättefint här när vi väl packat upp och fått bort alla kartonger och skit. Jag har till och med en egen hörna i sovrummet, med ett skrivbord där jag kan sitta och plugga (och blogga...). Dessutom till en underbar utsikt över skogen utanför. Bara nyss satt jag och tittade på vad jag trodde var två jättestora stenar i skogsbrynet. Jävlar i mig vad förvånad jag blev när de skuttade iväg. Det var två harar. Jag visste att harar kan vara väldigt stora, men de här var något i särklass. Det var synd att inte Emil och Iris satt i fönstret och kollade. Deras reaktion på monsterhararna hade varit väl värd att se :D

Längtan efter pension

Var till havet igen igår. Bettnesand havsbad denna gång. Det var lite ostadigt med sol, men att bara få vara utomhus var jätteskönt. Jag är så fruktansvärt trött hela tiden att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Hade jag varit rik och inte beroende av att min meritlista ska vara "luckfri" så hade jag sjukskrivit mig ett tag. Men nån gång i livet så kommer jag att ha ett riktigt jobb där jag får ha semester på somrarna. Och så småningom så kommer jag att bli pensionär. Jävlar i mig vad jag ska vila då! De skulle bara våga höja pensionsåldern tills det är dags. Då blir det till att störta makthavare för mig.

Nåja, för att återgå till det positiva; dagen igår var underbar och jag fick umgås med min fina man hela dagen ända till sängdags, då vi till och med gick och la oss samtidigt (!). Vi har helt olika dygnsrytm annars, men internet fuckade up igår natt så han hade inget att göra annat än att gå till sängs :D Han var nog annars också ganska slut efter dagen. Han och min lillasyster Cat var de enda i sällskapet som badade trots kylan :)

Mörka skyar, men underbart ändå :)



Icke-badkrukor



Roliga vågor att leka i :)

Lite sommar

Haft fullt upp med jobb så har inte tagit mig tid till att uppdatera här. Ser dock att jag inte är ensam om det, när jag kollar på blogguppdateringarna :)

Det har dock ändå blivit lite sommar för mig. Midsommaraftonen spenderade jag och lillasyster Cat först i stallet hos hennes häst Gullbarr och hans vänner, sedan åkte vi till Holmsunds havsbad. Det var så himla skönt för själen! Havet med vågornas skvalpande mot stenarna är bland det mest hjälpsamma i meditationssammanhang för mig. Jag andades och fyllde på med ny energi. Enda trista som hände vid havet var att jag repade min förlovningsring rätt rejält när jag klättrade bland stenarna =/ Men å andra sidan ser den bara lite mer använd och älskad ut nu :)

Sommaridyll



Havet vid Holmsund

Frihet :)

Det har inte blivit något virkande på sista tiden. Orken finns helt enkelt inte. Men den återvänder nog så småningom, hoppas jag. Det är överhuvudtaget en massa som rör sig i min skalle och i mitt liv just nu. Tiden får utvisa hur saker och ting blir.

Finfina tider

Nu har vi äntligen fixat en router här hemma, så att det inte råder konkurrens om internet längre. Jag känner ett lugn i själen :D

Förra helgen var det ju som bekant Valborg. Jag tittade förbi min vän Sara en sväng. Hon och några till skulle fortsätta festa, men jag var inte sugen på utgång. Det hindrade mig dock inte från att bli riktigt plakat redan vid fyratiden, bara av nåt glas vin. Jag hade varit lite dum i huvet och inte ätit något på hela dagen, så det var ju inte med någon större förvåning jag accepterade detta fylleri.

Jag och min älskade hade en trevlig anniversery-kväll den första maj, då jag även överraskade honom med ett frieri. Vi hade redan sagt innan att vi ska gifta oss nästa år, men jag är lite mer romantisk än så, vilket ledde till att jag sparade pengar och införskaffade oss förlovningsringar. Älsklingen blev glad.

Våra ringar.
Emils rygg och morrhår syns också på bilden :D

Det har blivit en hel del utevistelse på sistone. Både på balkongen, insvept i fleecefiltar, och på promenader och cykelturer ute i naturen. Jag tog några foton under en av våra rundor kring Nydalasjön.

Så fint så fint :)

Man kunde nästan tro att det redan var sommar :)

Snart ska vi iväg för att titta på en lägenhet. Vi står visserligen längst ner i turordningen så chansen att vi får den är kanske inte så stor, men mer otroliga saker har skett och det är hur som helst kul att gå dit och kika på den.

En till jättejätteunderbar nyhet är att jag och sötaste Gunilla fick VG på vår c-uppsats! Det var välförtjänt som fan och jag känner mig så himla glad och stolt :) Konstig känsla nu dock, när mitt och Gunillas samarbete är över. På nya kursen som började i måndags, är vi hela nio stycken i vår grupp. Det lär nog gå bra, men klart jag saknar tvåpersonsteamet som jag och Gunilla utgjorde innan.

Nu är det superinternettande som gäller. Så skönt att inte längre behöva vänta på min tur eller känna mig stressad över att älsklingen kanske behöver internet efter mig.

Bräntberget - igen

Det blev en vända till Bräntberget även i helgen. Denna gång tillsammans med min älskade man. Vädret var underbart och jag blev pigg och glad. Tilläggas kan att dagen började skitdåligt. I torsdags bröt en trevlig liten magkatarr ut, som jävlades med mig under de följande dagarna. På lördagsmorgonen (dagen ifråga) vaknade jag av att ha legat på min arm under natten så att min högra hand helt hade slutat fungera vilket höll i sig ända till idag. Jag hade dessutom värsta pms:en och grät och surade om vart annat. Sedan så blev jag jättebesviken eftersom jag hade längtat efter en dag ensam hemma när min älskling skulle iväg och spela rollspel, vilket han gör varje lördag. Denna lördag blev det dock inställt och mina ensamhetsplaner gick om intet. Det handlar så klart inte om att jag inte vill vara tillsammans med min fina älskling, men det är jätteviktigt för mig med ensamtid och eftersom vi bor i en pytteliten etta blir det än mer viktigt.

Allt dåligt vände dock till något fantastiskt. Det var hur mysigt som helst att gå på miniutflykt till Bräntberget, där vi fick oss lite sol och friskluft. Jag var en helt annan gladare Angela när vi kom hem igen.

Tyvärr har jag lite ångest över att ligga efter med pluggandet nu. Men samtidigt så kändes allt mycket bättre efter att jag pratat med käraste Gunilla i fredags, och vi kom fram till att vi ligger bra till tidsmässigt. Dagen idag kommer att ägnas helt åt finslipningen av opponeringsarbetet. Och tvätt... Men jag känner mig fortfarande glad efter gårdagen :)

Våra skuggor på Bräntberget :)

Söta vårtecken

Ser ju mysigt ut i denna säng, men ondskan lurar, vilket jag blev varse när jag vaknade med "förlamad" högerhand på lördagens morgon...

Grillning och solning på Bräntberget

Jobbade i helgen. Det var rätt ok eftersom det var underbart väder ute. Det mesta känns lättare då har jag märkt :) Det blev till att grilla på Bräntberget en av dagarna. Jag imponerade på mig själv genom att lyckas göra upp en riktigt fin brasa. Det är minst tio år sedan jag försökte tända eld på nåt, så det fanns anledning att betvivla min förmåga.

En i personalen som gillar mitt långa hår tog sig friheten att göra en fiskbensfläta på mig.

Även om den blev snygg tekniskt sett, tycker jag ändå att den påminner lite väl mycket om en stor fet orm :D

Inspirerad av tidigare nämnda grillning snodde jag med mig vännen Saras hund Alma på utflykt på måndagen. Vi satte oss vid en av grillplatserna på Bräntberget och solade.

Det var hur mysigt som helst och trots det fina vädret var det bara en familj till på hela berget, så jag och Alma kunde bre ut oss ordentligt.

Sitter i skolan nu, varför detta blogginlägg är en fuling. Men blev helt slut i skallen av att granska den uppsats jag och Gunilla ska opponera på. Uppsatsen är jättebra skriven och jätteintressant ämne, men det är alltid krävande att granska och dona så koncentrerat under en dag.

Men nu vill nog söting-Gunilla ändå att jag ska återgå till arbetet tror jag. Eller hon borde vilja det i alla fall :D

All you need is love :)

Vilken underbar helg det har varit! Jag hade turen att kunna umgås ända från fredag tills idag med min älskling. Jag blir bara mer och mer kär i honom hela tiden. Det ska bli hur mysigt som helst att flytta ihop om några veckor. Jag ser fram emot ett riktigt vardagsliv tillsammans, inte bara intensivdejter under helgerna.

Ibland tror jag knappt det är sant, sån tur jag haft som har ett förhållande med just min älskling. Vi hade känt varandra i några år, innan vi blev tillsammans, och jag har alltid varit intresserad och attraherad av honom. Men det är svårt som fan att våga göra något åt saken när det handlar om en person man verkligen respekterar. Det låter sjukt, jag vet, men jag har annars haft en ovana att inleda förhållanden med män som jag egentligen inte vill ha. Det är väl nåt sånt där dumt, psykologiskt skit, om att jag inte trott jag förtjänat bättre, eller nåt. Hur som helst så är jag nu tacksam och lycklig över att få vara tillsammans med mitt livs kärlek. Det är inte alls svårt för mig att föreställa sig oss bli gamla tillsammans. Det känns som ett bra tecken, om jag nu skulle behöva ett sådant :) Att jag överhuvudtaget inte fått panik och dragit efter så här lång tid, är något mycket ovanligt. Att jag ska flytta ihop med någon är något jag aldrig hade trott att jag skulle vilja eller klara av. Men här är jag nu, idag, villig att dela hela mitt liv, inklusive tillhörande förväntningar och drömmar, med den bästa mannen jag någonsin haft turen att träffa.

Nog med kärleksförklaringar nu, jag börjar känna mig lite sockerchockig :D Det kan i och för sig bero på att min söta vän Sara bakade muffins åt mig tidigare ikväll. Jag åt upp nästan hela laddningen. Hon är fin hon, den där Sara :D

Nu ska jag ta och varva ner lite efter dagen som gått. Imorgon börjar C-uppsatskursen. Jag ser jättemycket fram emot att få börja arbeta med den. Jag har haft turen att få en helt fantastisk uppsatspartner, min vän Gunilla. Det kan inte bli annat än succé när vi två jobbar ihop :) Dessutom är hon den smartaste och flitigaste av mina kurskamrater, plus att hon är otroligt organiserad av sig. Jag hoppas på att bli lite smittad av hennes goda egenskaper under den här kursen :)

Nu ska jag lyssna på lite avslappningsmusik med naturljud. Skönt för att komma ner i varv och i balans. Sedan blir det nog ett och annat varv virkning :D

Livet - ett privilegium

När jag vaknade i morse var det som att jag inte vaknat alls. Tröttheten drog mig bakåt, neråt, bort. Eftersom jag ska skriva klart en hemtenta idag kändes detta mindre roligt. För att försöka råda bot på tillståndet gick jag ut på en morgonpromenad i skogen ovanför området där jag bor. Jag tänkte att lite friskluft och dagsljus kanske kunde vara en bra idé. Och visst var det det! Jag kände redan efter några minuter hur sömnighetsdimmorna i huvudet lättade och hur ny livslust strömmade genom kropp och själ. Först promenerade jag rätt snabbt, men efter ett tag kände jag att den vackra naturen och jag själv förtjänade lite eftertänksamhet.

Världen är allt bra vacker! Visst suger livet ibland, men det är mänskligheten som är ful, jorden däremot är underbar på alla sätt. Ett bra ställe att bo på helt enkelt. Kanske det bästa. Tänk bara på hur fantastiskt det är med liv överhuvudtaget. Både vad gäller biologiska, evolutionära och psykologiska aspekter. Så skört och samtidigt så starkt. Det är i sanning ett privilegium att få leva!

Vid några tillfällen under min skogsrunda stannade jag till för att titta rakt upp, bortom trädkronorna, på himlen. Man får lite perspektiv vad gäller sin egen roll här på jorden.

Jag gick hem full av livslust och energi. Ödmjuk inför livet och jorden och naturen. Att skriva klart hemtentan kändes plötsligt nu som en bagatell. På ett bra sätt :)