Zelda

09:17 den 26:e januari 2011 föddes vår älskade lilla Zelda. 48 cm och 3092 g.

Iris undrar vad det är vi har släpat hem :)

Fodral och överdrag

De där små presenterna jag virkade är nu hos sina mottagare :) Eller två av dem iaf, den tredje får sin på fredag, men läser inte denna blogg, så jag förstör inte överraskningen.

Jag virkade nåt som skulle kunna tas för mobilfodral och de är till och med gjorda med min mobiltelefon som modell, men i det här fallet så innehöll fodralen faktiskt godis :P Jag tror inte att barnen som fick dem har mobiltelefoner, men de kan säkert stoppa ner nåt annat i fodralen.

Det grön/svarta fodralet ska en liten kille som heter Said få på fredag. Det svart/blå gick till en stilig Anton och det lurviga rosa/lila till en söt liten Linnéa.

Det var roligt att virka dem, eftersom de inte var vare sig komplicerade eller onda för händerna.

Sen så gjorde jag klart de där galgöverdragen också:

Inte heller dessa var svåra på något sätt och ärligt talat inte ett dugg konstnärliga :D Men nog piffade de upp de gamla trägalgarna ändå!

Jag avslutar för denna gången med en bild som visar hur snäll Emil var som hjälpte mig att hålla koll på de olika färgerna under fodralvirkningens gång :)

Babyvantar med tillhörande mössa

Så här blev babyvantarna:

Grundreceptet fann jag hos Carinas Virkning. Jag gjorde några små ändringar, men jag tycker absolut att mina vantar blev ganska lika Carinas :)



Jag virkade en mössa också. Den var dock svår att fota på ett bra sätt (bra ursäkt för hur den ser ut hehe...)

Det var knepigt med mösstorleken eftersom jag inte har någon aning om hur stora/små babyhuvuden är. Jag hittade en keramikskål i köksskåpet som fick tjäna som modell under virkningens gång. Nu får man hoppas att ungen kommer ut med en perfekt skålformad skalle :D Jag kommer nog att virka en blomma senare också, att fästa på mössan.

Hur som helst var det ett mycket roligt och tillfredsställande projekt. Babygrejer är ju så små och tar därför inte så mycket tid i anspråk = perfekt för otåliga mig.

Bullen gräddas som den ska :)

Inte orkat blogga under sommaren. Ska väl förhoppningsvis bli bättre med den saken nu när skolan (YAY!!!) har börjat igen. Jag älskar att vara tillbaka i skolan! :)

Jag har ju en bulle i ugnen och i torsdags var vi på ultraljud. Vilken fantastisk upplevelse! Det verkar mest troligt vara en liten flicka därinne, som är beräknad till 4:e februari. Vi blev alltså tillbakaflyttade 6 dagar. Hon är dock så klart välkommen när helst hon önskar, bara hon överlever, så att säga :) Jag och min sambo har lite olika sätt att uttrycka oss vad gäller våra förhoppningar om vårt barns ankomst. Han säger "bara hon är frisk" medan jag säger "bara hon lever". Jag har alltid vetat att jag inte skulle klara av att avbryta en graviditet om det visade sig att något var "fel" med fostret. Om det ändå var livsdugligt vill säga. Jag vet att min sambo naturligtvis inte heller skulle älska barnet mindre om hon hade några "defekter", men det är nog åtminstone viktigare för honom än för mig att barnet är friskt.

Ultraljudsundersökningen var brutal. Barnmorskan puttade som fan i magen så att det efteråt kändes som att jag blivit misshandlad :D Men vår lilla baby vill inte gärna visa ansiktet utan höll hela tiden händerna för. Det blev dock ett foto där barnmorskan lyckades putta bort ena armen så att man ser lite grann i alla fall :)

Baby Zelda 17 veckor + 5 dagar

I övrigt så är vi äntligen inflyttade i nya lägenheten. Det var en jobbig flytt, speciellt eftersom jag har foglossning och riktigt ont hela tiden. Dock kunde jag ju ändå inte låta bli att göra min del av bärandet och så. Jag avskyr att känna mig klen och oduglig :( Straffet kom naturligtvis efteråt med jävliga smärtor. Men nu ska jag sköta mig så att det inte blir värre i alla fall :)

Emil och Iris kontrollerade noga packningen i gamla lägenheten :)

Det känns otroligt skönt att äntligen bo i en normalstor lägenhet. Det kommer att blir jättefint här när vi väl packat upp och fått bort alla kartonger och skit. Jag har till och med en egen hörna i sovrummet, med ett skrivbord där jag kan sitta och plugga (och blogga...). Dessutom till en underbar utsikt över skogen utanför. Bara nyss satt jag och tittade på vad jag trodde var två jättestora stenar i skogsbrynet. Jävlar i mig vad förvånad jag blev när de skuttade iväg. Det var två harar. Jag visste att harar kan vara väldigt stora, men de här var något i särklass. Det var synd att inte Emil och Iris satt i fönstret och kollade. Deras reaktion på monsterhararna hade varit väl värd att se :D