Lite fixande

Först en bild på ett fodral jag virkade till en vän :

Recept på blomman finns hos Skapa och Inreda

Sedan en bild på Iris som "hjälper" mig att sy en åkpåse till barnvagnen:

Allt för nu :) Hejs!

Skoltrött

Är äckligt omotiverad till allt som har med skolan att göra just nu. Vill bara tänka på och planerea inför babyn. Är ju så nära examen nu också, vilket gör att det känns extra segt. Som när man är riktigt kissnödig; ju närmare toan man kommer desto mer kissis känner man sig :P

Virkning ju däremot alltid roligt :D Har några projekt på gång just nu. Lite babykläder, som det går sakta men säkert framåt med. Sedan tre hemliga projekt :) Babydraken står ännu på vänt, men har inte haft råd med nytt garn. Dock hoppas jag att den hinner bli färdig innan slutet av januari, innan babyn kommer.

Nä, hur jävligt det än känns så ska jag väl fortsätta med examinationsuppgifterna nu. Fast först ska jag steka lite plättar så min älskling vaknar till. Han fyller 27 år idag och kommer inte att få några presenter av mig tyvärr (det där med skitekonomi igen...), men en plätt eller två känns ju som nåt i alla fall :)

Historien om Iris

Min älskade kissemiss Iris är en skum liten en. Här kommer en historia om hur hon och jag lärde känna varandra och var vi befinner oss idag:

Under 2002 arbetade jag ideellt på ett katthem i Östersund. där föddes i april tre kattungar (bland många andra förstås). Två av ungarna såg ut som något från en sagobok. Lurviga, tussiga och hur söta som helst. Den tredje såg lite annorlunda ut. Hon var så mager att det såg ut som att hon bara var ett skelett med lite hud. Till största delen saknade hon päls, förutom på några få ställen. Utseendet till trots var hon hälsan själv. Detta hjälpte dock inte när det var dags att adoptera bort ungarna. Hennes två übergulliga bröder blev så klart tingade på stört. Ingen kunde motstå dem. Men den hårlösa lilla konstiga ungen, henne ville ingen ha.

Hon och hennes lilla familj bodde i katthemmets kök, eftersom det saknades burar ute i själva lokalen. När jag kom för att städa i köket brukade den lilla direkt hoppa upp på min rygg, där jag alltid bar en ryggsäck. Så satt hon där medan jag gick runt och donade. Det var mycket trivsamt och vi blev goda vänner.

Problemet med att ingen ville adoptera henne kvarstod dock. Jag hade redan två katter sedan innan, Doris och Tiger, och hade inga planer på att utöka familjen. Men vad tusan ska man göra när man blir helt förälskad i en ful, hårlös liten skabbråtta som ingen annan vill ha??? Klart att hon fick komma och bo hos oss.

Direkt hon steg in genom lägenhetsdörren tog hon stället i besittning. Doris och Tiger visste inte vad de skulle tro när den där kaxiga lilla skiten vandrade runt som om hon ägde stället. De blev dock snabbt vänner alla tre :) Lilla skabbråttan fick namnet Iris :)

Efter nåt år så hade Iris päls över nästan hela kroppen. Det blev dags för kastrering. Efter det så växte det lilla hår hon hade fått på magen inte tillbaka igen.

Folk tror ibland att hon är sjuk, men det är hon som sagt inte. Hon ser bara lite annorlunda ut :D Iris är idag en lite rundmagad dam på snart 9 år. Hon är otroligt vacker. Ovanifrån i alla fall. Magen är som sagt hårlös och delar av benen också. Undersidan av svansen brände hon bort för några månader sedan när hon var för glupsk under middagen och inte märkte att hon stoppade svansen ovanför en ljuslykta. Hon märkte dock inget av olyckan utan det var mest jag och min man som blev skrämda, och sedan förundrade över Iris attityd :D Jag älskar dock hennes hårlösa delar. Det är så mysigt att snooza ner sig i den där underbara lilla kattmagen!

Jag har gjort en virkad variant av henne också. Kan ju inte få för många Iris :)

Den virkade katten är till viss del gjord efter Mia Bengtssons kattrecept i boken "Virka Amigurumi"

Doris och Tiger gick bort för ett par år sedan. Nu lever Iris tillsammans med mig och min man samt kattpojken Emil, som tillkom familjen några år efter Iris. Hans historia kanske jag skriver ner en annan gång :)

Iris och Emil, mina underbara ungar som jag älskar över allt annat :)

Tidig julklapp samt ännu ett mobilfodral

Min fina vän Sara gav mig en julgran i julklapp!!!! Den är finast i hela världen och det är så mysigt här hemma nu :)

Sara gav sig själv en ny rosa mobiltelefon. Julklapp eller ej, det vet jag inte. Hur som helst tyckte jag att hon behövde ett fodral till den vilket resulterade i ett fluffigt rosa- och svartrandigt. Nu kan Saras mobil känna sig varm och repfri :)