HÄR SKRIVER JAG OM VIRKNING, MIN FAMILJ OCH LIVET I ALLMÄNHET

lördag 11 december 2010

Historien om Iris



Min älskade kissemiss Iris är en skum liten en. Här kommer en historia om hur hon och jag lärde känna varandra och var vi befinner oss idag:

Under 2002 arbetade jag ideellt på ett katthem i Östersund. där föddes i april tre kattungar (bland många andra förstås). Två av ungarna såg ut som något från en sagobok. Lurviga, tussiga och hur söta som helst. Den tredje såg lite annorlunda ut. Hon var så mager att det såg ut som att hon bara var ett skelett med lite hud. Till största delen saknade hon päls, förutom på några få ställen. Utseendet till trots var hon hälsan själv. Detta hjälpte dock inte när det var dags att adoptera bort ungarna. Hennes två übergulliga bröder blev så klart tingade på stört. Ingen kunde motstå dem. Men den hårlösa lilla konstiga ungen, henne ville ingen ha.

Hon och hennes lilla familj bodde i katthemmets kök, eftersom det saknades burar ute i själva lokalen. När jag kom för att städa i köket brukade den lilla direkt hoppa upp på min rygg, där jag alltid bar en ryggsäck. Så satt hon där medan jag gick runt och donade. Det var mycket trivsamt och vi blev goda vänner.

Problemet med att ingen ville adoptera henne kvarstod dock. Jag hade redan två katter sedan innan, Doris och Tiger, och hade inga planer på att utöka familjen. Men vad tusan ska man göra när man blir helt förälskad i en ful, hårlös liten skabbråtta som ingen annan vill ha??? Klart att hon fick komma och bo hos oss.

Direkt hon steg in genom lägenhetsdörren tog hon stället i besittning. Doris och Tiger visste inte vad de skulle tro när den där kaxiga lilla skiten vandrade runt som om hon ägde stället. De blev dock snabbt vänner alla tre :) Lilla skabbråttan fick namnet Iris :)

Efter nåt år så hade Iris päls över nästan hela kroppen. Det blev dags för kastrering. Efter det så växte det lilla hår hon hade fått på magen inte tillbaka igen.



Folk tror ibland att hon är sjuk, men det är hon som sagt inte. Hon ser bara lite annorlunda ut :D Iris är idag en lite rundmagad dam på snart 9 år. Hon är otroligt vacker. Ovanifrån i alla fall. Magen är som sagt hårlös och delar av benen också. Undersidan av svansen brände hon bort för några månader sedan när hon var för glupsk under middagen och inte märkte att hon stoppade svansen ovanför en ljuslykta. Hon märkte dock inget av olyckan utan det var mest jag och min man som blev skrämda, och sedan förundrade över Iris attityd :D Jag älskar dock hennes hårlösa delar. Det är så mysigt att snooza ner sig i den där underbara lilla kattmagen!

Jag har gjort en virkad variant av henne också. Kan ju inte få för många Iris :)




Den virkade katten är till viss del gjord efter Mia Bengtssons kattrecept i boken "Virka Amigurumi"


Doris och Tiger gick bort för ett par år sedan. Nu lever Iris tillsammans med mig och min man samt kattpojken Emil, som tillkom familjen några år efter Iris. Hans historia kanske jag skriver ner en annan gång :)

Iris och Emil, mina underbara ungar som jag älskar över allt annat :)





1 kommentar:

  1. Vilken härlig och rörande historia om din lilla Iris! =)
    Tycker hon är så fin! Det är något visst med svarta katter....även den du har gjort med så fin klänning och allt! =)

    Hade tre burmakatter (fick dem som vuxna för lite och ingenting pga allergi i deras tidigare hem). Den ena katten fick inte heller tillbaka pälsen på magen efter steriliseringen. Men hon såg till själv att det inte kom tillbaka.Hon gnagde och slickade bort det så fort det blev ett litet fjun ;)

    Katter är verkligen härliga djur med stora personligheter. Skulle gärna skaffa en om vi inte bodde så trångt.

    SvaraRadera