Bräntberget - igen

Det blev en vända till Bräntberget även i helgen. Denna gång tillsammans med min älskade man. Vädret var underbart och jag blev pigg och glad. Tilläggas kan att dagen började skitdåligt. I torsdags bröt en trevlig liten magkatarr ut, som jävlades med mig under de följande dagarna. På lördagsmorgonen (dagen ifråga) vaknade jag av att ha legat på min arm under natten så att min högra hand helt hade slutat fungera vilket höll i sig ända till idag. Jag hade dessutom värsta pms:en och grät och surade om vart annat. Sedan så blev jag jättebesviken eftersom jag hade längtat efter en dag ensam hemma när min älskling skulle iväg och spela rollspel, vilket han gör varje lördag. Denna lördag blev det dock inställt och mina ensamhetsplaner gick om intet. Det handlar så klart inte om att jag inte vill vara tillsammans med min fina älskling, men det är jätteviktigt för mig med ensamtid och eftersom vi bor i en pytteliten etta blir det än mer viktigt.

Allt dåligt vände dock till något fantastiskt. Det var hur mysigt som helst att gå på miniutflykt till Bräntberget, där vi fick oss lite sol och friskluft. Jag var en helt annan gladare Angela när vi kom hem igen.

Tyvärr har jag lite ångest över att ligga efter med pluggandet nu. Men samtidigt så kändes allt mycket bättre efter att jag pratat med käraste Gunilla i fredags, och vi kom fram till att vi ligger bra till tidsmässigt. Dagen idag kommer att ägnas helt åt finslipningen av opponeringsarbetet. Och tvätt... Men jag känner mig fortfarande glad efter gårdagen :)

Våra skuggor på Bräntberget :)

Söta vårtecken

Ser ju mysigt ut i denna säng, men ondskan lurar, vilket jag blev varse när jag vaknade med "förlamad" högerhand på lördagens morgon...